Novell - Medellängdens stad

Stadens normallånga hade fått nog.

Alla långa kvinnor som gick runt på gatorna fick de normallånga männen att känna sig korta jagades ut i skogen.

Alla korta män, som fick de normallånga kvinnorna att känna sig stora jagades ner i underjorden.

Tillslut var de normallånga ensamma i staden. Kvinnorna var kortare än alla män och männen var längre än alla kvinnor. Det fanns någon för alla och ingen behövde känna sig otillräcklig. Lyckan gick upp och brotssligheten ner, det var en guldålder för deras stad.

I underjorden ägnar sig dvärgmännen åt att göra smycken.
I skogen dödar jättekvinnorna djur med sina bara händer.

Novell - Trollen vid Dalasjön

Kanoten har redan lämnat strande och jag sitter och guppar tio meter ut i grunt vatten över sandbotten när de kommer ut ur skogen. Pappan går med framåtböjt huvud och hängande axlar som en grottman, mamman har en slags feminin topp över en putande mage som inte beror på graviditet. Den ser ut som om någon har stoppat in ett bröd under det tunna tyget och går hela vägen från brösten ner till pubesbenet. Mellan sig har de en brunbränd och blond liten flicka på kanske sex år som skuttar mot bryggan vi just passerat. Hon ser ut som en älva som fångats av troll i en John Bauer målning. 

Det var någonting skrämmande med hur de dök upp ljudlöst och hur det känndes som att de väntade på att vi skulle bege oss ut från stranden innan de visade sig. Ett mycket trollaktigt beteende. Den lilla flickan smyger inte, hon skuttar, men föräldrarna rör sig som två mänskliga björnar.

Både pappan och mamman tittar misstänksamt efter oss med öppna munnar när vi paddlar ut i sjön med sitt till- och utflöde i Dalaälven. Det finns ingenting som vi kan göra, men det känns fel att lämna flicka där. Hon får mig att tänka på hur vi är perfekta och fulla av potenital men att det går snabbt att hamna i stadigt förfall.