Jag satt i hotellbaren i min gråa yllekostym som jag köpt på second hand och arbetade hårt på att
inte känna mig dum i den. Runt mig satt andra och åt middag eller drack. Ett helt sällskap
bredvid mig satt och glodde runt sig i rummet, de var precis som jag upptagna med sina
sensiLaces. Ett par bord bort satt en ung estettjej med konstlat dålig hållning, lika självmedveten
som jag var i min kostym kisande hon ner i en retroklassad iPhone.
I en av Lacens datingappar letade jag tjejer i närheten. Jag tänkte att min kostym i kombination
med hotellbaren i 90-talsstil skulle vara både lite rolig och attraktiv, ordet “adorkable” kom upp
i huvudet. Jag undrade om det redan fanns.
Jag satt och gillade alla tjejer som dök upp i appen och hoppades på en matchning. Plötsligt
plingade det till; det var med en robotkropp inte minst. Men mitt hjärta sjönk när jag läste
profilnamnet:
“Achmed”
Jag måste ha varit för snabb med att gilla utan att läsa hela profiltexten, det stod säkert att han
var en kille och att något hade gått fel i appen så att han fick upp straighta killar också. “Woops,
verkligen inte meningen att det skulle bli så här!”. Jag kollade på hans bild igen där robotkroppen
var söt och gjorde V-tecknet bredvid ögat och han var bara ett par kvarter bort. Jag suckade
uppgivet - över min läggning och felet i appen, men innan jag hann klicka bort “Achmed”
plingade det till.
-Hej!
Jag stannade upp, det brukade vara jag som skulle skriva först. Jag kunde se de tre prickarna och
höra ljudet av att han skrev ett meddelande, sen smattrade de in som hagel.
-Jag såg dig genom hotellbarsfönstret
-Jag gillar din kostym :)
-Skulle du ha väldigt mycket emot om jag gjorde dig sällskap?
Jag kände mig förvirrad och tittade upp mot rutan. Där ute såg jag honom, en liten petit kropp i
en kappa som tittade frånvarande framför sig. Hans docklika flickansikte sprack upp i ett litet
leende som när någon tänker på en rolig sak som hänt tidigare. Jag svarade.
- Hej! Jag tror att jag ser dig också :)
- Kom in, hoppas du gillar drinkar!
- Meh, vad bra för DET gör jag!
Han kom in och vinkade med sin lilla vita hand, mycket snabbt och från sida till sida. Jag ställde
mig upp och tog den. Fingrarna var mycket mjuka och behagligt kalla. Jag hälsade “Hej, Joel,
trevligt!” och log vad jag hoppades var mitt mest intagande leende medan jag tryckte den lilla
handen. Jag kände genast en liten svallvåg av vällust gå genom min kropp, från skrevet upp i
nackhåren. Han var mycket vacker i sin korta snövita page. “Hej Joel, Achmed men du kan kalla
mig Ash om du vill.”
Han satte sig ner mitt emot mig utan att jag behövde bjuda honom. En kypare kom och tog hans
beställning - Pina Colada. Medan vi väntade tittade han på mig och log, inte bara med munnen
som tidigare utan med ögonen och hela sin figur. Han var verkligen mycket kvinnlig.
Drinken kom och vi pratade om ditt och datt. Som vanligt gled samtalen in på romans och sex,
men utan att det kändes plumpt eller konstlat. Vi pratade lite om tjejen med iPhonen. Achmed
tyckte att hon var tramsig och när hon gick till toaletten utan att ta med sig den snappade han upp
den med sin lilla finlemmade hand, i en rörelse som påminde om en sjöfågel som fångar en fisk.
Hans ansikte lystes upp av det vita ljuset från skärmen, han tog sig lite trevande förbi skärmlåset
men knappade sen med samma snabbt pickande fingrar på skärmen. Jag tittade bara på honom
och försökte låta bli att se bort mot toalettdörren där estettjejen försvunnit för att inte verka
ängslig.
Han log brett och vände skärmen mot mig. Det var ett filmklipp med en mycket gammal man
som stod med särade ben och en mycket stor dildo hängande ur analen. I bakgrunden skymtade
en bordsduk med volanger och en målning av en Bassethund. Det hela var både groteskt och
hjärtskärande. Han lade tillbaks mobilen.
Vi satt och tittade mot toalettdörren men när det inte kom någon estettjej på ett tag skickade jag
en IMM till Achmed. Det var något som jag undrat över sedan vi sågs, och som jag sökt
ledtrådar efter i hans kroppsspråk och manerism, utan att hitta några.
-Ash, alltså det är en grej jag måste fråga...
-Är det om mitt namn?
-Ja!
-Haha
-Men, är du en kille?
- ̄\_(ツ)_/ ̄
-’:S
-Alltså, jag _kan_ ju vara en tjej som har det som ett nick ;)
-Haha, jo visst
Toalettdörren gled upp och estettjejen återvände, utan tvivel efter att ha använt sin Lace en lång
stund där inne. Vi försökte kolla som i största allmänhet åt hennes håll när hon satte sig ner vid
sitt bord och omedelbart plockade upp iPhonen med samma konstlade dåliga hållning som innan.
Filmklippet spelades upp på högsta volym. Hon tappade chockat mobilen som nu stönade och
kved ut ord på tyska som ingen förstod. Middagssällskapet bredvid oss fokuserade nu all sin
yrvakna uppmärksamhet på ljudkällan i den rodnande estetens fumlande händer. Hon försökte
sänka ljudet och slängde frustande iPhonen i sin väska innan hon stormade ut så värdigt det nu
var möjligt.
Vi skrattade rått och Ash sträckte fram sin lilla hand för en high five. Ett IMM dök upp.
-Du...
-Jag har den här kroppen tills klockan åtta imorgon och
-Vill du följa med upp till mitt rum här på hotellet?
-Har du ett rum här?
-Jag trodde bara att man kopplade ner sig från kroppen :)
-och sedan kommer en drönare och hämtar den
-Ja, så brukar det vara men
-jag bokade ett rum nu precis faktiskt ̄\_(ツ)_/ ̄
-Precis efter du sa att du aldrig legat med en robotkropp tidigare ;)
-^-^'
-Jag har alltid velat se hur ett hotellrum ser ut! Också.
-;)
Vi ställde oss upp och han höll i min arm medan vi gick upp mot glashissen. Medan vi oväntat
snabbt och mjukt åkte uppåt i den gamla hissen såg vi ut över Malmö, om det varit klarare väder
hade vi kunnat se ända bort till Köpenhamn.
Hans hand gick från min arm till min rygg och hans smekte mig medan jag såg ut genom
glashissen på alla ljus från bilar, hus och drönare. Jag vände mitt ansikte mot hans och såg in i
hans blå kattögon, givna sug av eyeliner och täta små ögonfransar. Vi vände oss mot varandra och
möttes i en kyss. Jag höll runt hans smala rygg och slickade försiktigt över hans perfekta tandrad
och mjuka läppar som smakade Pina Colada och fruktgodis. Jag drog tillbaks mitt ansikte en liten
bit och tittade på hans ögon när de öppnades igen. Vi log mot varandra och hissen kom fram till
vår våning med ett pling.
Ash ledde mig i handen fram till sitt rum. Det var en svit och framför panoramafönstret stod en
stor dubbelsäng nybäddad med vita lakan. Han ledde mig vidare fram och lade armarna om mig
igen, runt min nacke så att jag tittade ner i hans ansikte. Jag kände att blodet flöt behagligt
långsamt i mina ådror och att mitt skinn pirrade av lust och förväntan.
“Ash, jag undrar en annan sak“, “Ja?" svarade han med en viss ironi, kanske ämnad att dölja oro.
“Var är du för någonstans?", han verkade lättad över frågan. “Jag är i Dubai” “Oj, det var långt
bort” vi var tysta en kort stund. “Ja, men jag är ju här med dig nu. Också.", “Mmm, det är sant.
Det är du också.”
Jag kysste hans heta panna och höll om honom. Vi stod omslingrade och såg ut över städerna vid
Öresund, för nu hade diset lättat i den svala kvällen.
Nästa morgon vaknade jag av alarmet på Lacen. Jag snoozade det direkt, egentligen ville jag
stänga av det helt men tänkte fel. Sedan kollade jag bredvid mig. Där låg Ash. Eller det var inte
han längre, bara hans skal eftersom att klockan var över åtta.
Jag satte mig upp naken i sängen. Det var en grå morgon över sundet och Köpenhamn syntes inte
längre i fjärran. Ash hade lämnat kroppen och med honom allt liv och attraktion. Nu var det bara
en välgjord docka som låg bredvid mig, även om det var tillräckligt med sällskap för vissa
mycket ensamma människor. Min sperma hade torkat in på dockans mage och glittrade i det
bleka ljuset som föll in genom fönstret. Jag skämdes lite och försökte erinra mig senaste gången
jag känt mig så ensam. Men ändå. Jag var faktiskt glad genom det bitterljuva. Jag var riktigt
glad. Det kändes som att jag just fått uppleva någonting som inte alla får göra under sina liv, och
även om det var över var det någonting värdefullt och vackert som jag skulle bära med mig från
och med nu.
Jag klädde på mig min kostym som kändes både pinsam och vacker på samma gång. Jag
bestämde mig för att den var mest vacker. Innan jag gick böjde jag mig över den livlösa dockan
och kysste den kalla pannan som en troende skulle kyssa ett krucifix. Sedan gick jag ut ur
rummet och dörren låste sig bakom mig med ett klick. Jag hade ingen kortnyckel att öppna den
med igen om jag hade velat eller behövt. I korridoren bakom mig närmade sig drönaren med sin
kapsel, där för att föra bort Achmeds nedkopplade kropp för rengöring och kontroll innan nästa
klient kopplade upp sig mot den.
