En AW på en Onsdag

Det doftade tvättmedel av den tjocka vattenångan som svepte över trottoaren ur grannens källarventil. Idag var tvättdag för någon men inte för honom, för det var Onsdag och han var på väg till jobbet. Hans korta ben bar den långa torson mot busshållplatsen, som en säl på kryckor.

En ung kvinna med en katt i bur som väntade på samma buss. Under färden såg han in i buren och på den sura lilla katten där inne. Hon skulle till veterinären och katten hette Whisky. Han gjorde sig en bild av att den unga kvinnan som många unga kvinnor hade rest i Storbritannien men nu hade flyttat hem till Sverige igen, kanske för att slå sig till ro med studier efter att ha arbetat i bar och kanske på kontor. Han kände sig klok för att ha summerat detta från hennes katts namn och de få ord de utbytt på bussen men kanske gissade han helt åt helvete.  

Om ett par år skulle hon kanske ha träffat någon och ha barn. Antagligen skulle Whisky leva fortfarande men ganska snart skulle hon vara tvungen att ta med katten till veterinären för sista gången. Det var sorgligt att tänka sig och han kunde förnimma sin egen dödlighet genom katten. Men det var en lögn, ingen levande kan förnimma sin dödlighet och dödsångest handlar egentligen om att känna av sitt åldrande. Att inte vara tillräckligt stark för att kunna hålla jämna steg med stammen, att hamna på efterkälken och bli en ensam prick på horisonten medan de banade sig väg framåt. Det var en uråldrig rädsla som hade tatuerats in i homo sapiens DNA genom ändlösa repetitioner under ändlösa vandringar.

Allt detta tänkte han på medan han banade sig väg på sina kryckben mot kontoret. Det var en vanlig Onsdag även här. Dagen gick, han gjorde ett par onödiga besök på toaletten och tiden tog sig fram i maklig takt. Det fanns inte för mycket att göra och han lade nästan mer tid på att förströ sig från arbetet än själva arbetet. Så när kollegan som han hade bestämt att ta en öl med kom till hans skrivbord så att de kunde gå var det en befrielse.

När de lämnade kontoret var han rastlös och såg fram emot att få hälla ner en öl i sin hals. De första klunkarna var som en mycket kall, mycket smal hand som grävde i hans magsäck efter att ha rispat sig genom strupen. Det kändes skönt när alkoholen svepte som en dimma genom hans hjärna, en förtrollad dimma som gömde vardagens förutsägbara konturer.

På puben luktade det höst och öl, med inslag av tobaksrök från de som kom in från gatan och parfym från de kvinnor som orkat anstränga sig med det innan de gick ut. Han såg ett par som var på date, kanske sin första. De satt två bord bort och intervjuade varandra. De såg varandra i ögonen och skrattade åt vad den andre sa. Det kändes naturligt och rent och en värme spred sig mot honom från deras bord. Det påminde på något sätt om den varma ångan från tvättstugan han gått förbi på morgonen. Lukten och värmen av någon annan som höll på och förbättrade sin situation och sitt liv. Han gjorde en mental anteckning om att boka en tvättid. Eftersom att fyllan började göra anspråk på hans kropp och hjärna skrev han upp det på baksidan av vänsterhanden och sade till kollegan att han behövde komma ihåg att tvätta. Han berättade också om hur paret bredvid hade påmint honom om det och han berättade om ångan och värmen. Det kändes bra att avvika från manus, att inte prata om arbetet eller kollegans familj.

De satt där medan kvällen lade sig över staden nästan omärkligt eftersom att han satt med ryggen mot fönstret. De beställde in middag, kollegan hade fått ledig att stanna ute längre och kunde lika gärna unna sig en middag på stan för det var inte ofta det hände.

När kollegan var på toaletten kom en flicka han kände fram till bordet och de började prata. De kände varandra från en fest hos en gemensam bekants där de hade pratat. Hon hade varit redlöst berusad och han hade rökt otroliga mängder gräs utan att känna sig påverkad. Hon var söt och lite tjock med smilgropar och brunt hår med lugg. Hon var programmerare och tjänade antagligen mycket mer än honom själv. Hon var ute med en vän och de bestämde att de skulle sätta sig tillsammans vid samma bord. Middagen var uppäten och det kändes roligt med nya ansikten och nya människor.

Han visste aldrig vad som skulle hända när han träffade en ny person. Oftast hände väl ingenting särskilt, men ett möte på krogen kunde ändra allting och man visste aldrig vart det skulle bära av – kanske inte idag men om ett halvår var man fortfarande bekanta. Då kanske man gick förbi uteserveringen utan att hitta eller kunna få tag i sin vän som man skulle möta där och så ser man istället flickan som man träffat på fest och sedan på krogen. Det var så folk möttes och fick barn tillsammans, det var så folk träffade den de skulle spendera mycket tid med och skapa intima band med. Det var som de där mössen som tryckte på en knapp och ibland kom det mat. Så länge de inte kunde förutse när maten kom men visste att det ibland hände så slutade de aldrig trycka på den. Det fick dem att se dumma ut, men det var å andra sidan alltid pinsamt att vilja någonting.

Att hoppas var däremot tillåtet, så länge som det skedde diskret.